Strax innan vi skulle åka i väg för att hälsa på Olivers farmor och farfar hölls följande samtal mellan mig och min sambo:

Jag: Vänta! Det är något jag har glömt!
T: Jaha? (stänger ytterdörren)
Jag: Ja! Jag ska bara ta mig ett järn. (rusar in i köket)
T: Har du blivit galen?
Jag: Nej, jag blir alldeles yr annars. 

(Mitt järn är blutsaft. Inte visste jag att det kunde misstolkas. Det är mer logik i mitt språk än i alla andras...)