Klockan är strax över ett, O somnade för en liten stund sedan och jag har nu bärt in honom till sovrummet. Han ålade runt i sängen en stund, men somnade slutligen om i fotänden, varpå jag kände mig illa tvungen att flytta honom igen för att motverka hemska fall. Nu ligger han i mitten fullt omringad av kuddar, läge - säkrat. Jag är egentligen väldigt trött, men har beslutat mig för att dricka upp mitt te och skriva ett inlägg. Alla typer av stavfel och dylikt skylls redan nu på trötthet ;)

T åkte vid två, både jag och O fik varsin hejdå puss. Min pappa var här någon timme och vi gick till Os dagis en sväng och lekte. Oliver var inte minsta ledsen när T åkte, det berodde förmodligen på att morfar hälsade på. Senare idag har vi spenderat myket tid med grannarna och Oliver har lekt en massa med Evelina, både hos oss, utan för dem, på dagiset vid vägen och på Os dagis. Glömde jag nämna att vi var i affären också, de delade vagn, o satt fram och e bakom. Det såg riktigt gulligt ut!

Oliver verkar inte förstå att T är borta, jag gissar att han tror att T kommer vara hemma i morgon när han vaknar, som i vanliga fall när han har jobbat natt. Fast han har ett abtal gånger gått upp till staketet vid vägen (där t åkte) och ropat MAA! och pekat. (MA! Brukar han säga ist för pappa). Han har faktikt även sagt baba några gånger idag, vilket inte hör till vanligheterna. Undrar om han förstår att det är något annorlunda? Det kanske går upp för honom i morgon.

Jag däremot har redan separationstångest. Eller det kanske var att ta i, men det känns som en evighet tills han kommer hem (jag vet det är bara några dagar...). Jag och Oliver har kul, men det känns konstigt i luften (ja vet, förändringar svider), jag saknar honom i alla fall. Det känns lite som om jag lurar mig själv jag menar jag vet ju att i morgon när jag vaknar är han här. Nämen, det låter ju som om han vore död! Jag fick ett sms så jag vet att han lever;) Det är bara en knäpp känsla (pratar jag med mig själv nu?), jag ogillar att vara utan honom, tycker nog att världen är mycket bättre när han är hemma. Men jag gissar på att han har det jätte kul och det är klart att han ska ha kul och vara i Rom! Fast det hindrar inte mig från att tycka att det är lite ensamt utan honom.

Nu känner jag mig aningen tjatig och barnslig, uppdaterar i morgon igen, det vill säga mellan blöjbyten och kurragömma. Det är riktigt mysigt att ha Oliver för sig själv.

Det låter som om T har varit borta en månad! Är det bara jag eller har någon skäggigtyp uppe ovan molnen gjort tiden långsammare?