Jag hade en intressant konversation med min sambo. Jag höll på att hänga upp julbelysningen på utsidan och T kommer ut och ser bister ut.

T: Vad har du gjort?
Jag: Va?
T: (pekar på gräsmattan som är full av snö) Snön är helt förstörd!
Jag: Va?
T: Ser du inte, det är massa spår i snön!
Jag: Ehm. Okej. Och?
T: Det är fult!
Jag: Men du kan inte vara så pedantisk att du bryr dig om hur snön ser ut?!
T: Du, när jag var liten, var jag inte som andra barn. Jag gick i mina egna fotspår och åkte pulka på exakt samma ställe för att inte göra mer märken än nödvändigt.
Jag: (tycker jag har en väldigt speciell pojkvän) Men älskling. Det är dina fotspår... DU gick ju till glassbilen...