Unga mammor
För något år sedan (två förmodligen) blev jag inbjuden till en föräldragrupp för unga föräldrar av Olivers Bvc sköterska, hon talade om att det fanns ett alternativ om vi inte ville gå i en av de vanliga grupperna som hon höll i. Jag nappade på idén eftersom jag var lite rädd för att känna mig ensam under mammaledigheten och tyckte det verkade trevligt att träffa andra föräldrar och barn i vår ålder. För att inte ens tala om att Oliver förmodligen skulle älska att få träffa barn i sin ålder.
Jag och O gick på mötet tillsammans med en positiv inställning (Oliver sov men jag tror han tyckte att det var kul att komma hemifrån, kanske). Två damer bad mig sitta ner och började direkt att berätta om gruppen. De förklarade att "unga mammor" behövde mer stöd än andra mammor, jag som tyckte att jag klarade mig alldeles utmärkt förstod inte riktigt vad de menade. De fortsatte med att beskriva en typisk träff och sa att alla satt i en ring och talade om sina problem. Jag som är en visuell person fick genast upp en bild av ett AA- möte som så ofta visas på tv."Är det som ett AA-möte då eller", jag var ironisk och tänkte att de skulle skratta och säga att så var det minsann inte, men ena tanten borrar sina ögon i mig och säger vänligt "det är inte bara du i gruppen som har haft problem på det viset". Jag trodde att jag skulle trilla av stolen! Jag förnekade vänligt men bestämt att jag någonsin varit på ett sådant möte och hänvisade till televisionen. Tanken av att det i gruppen skulle finnas massa alkisar lockade mig inte direkt, jag tyckte inte att det verkade som ett bra framtida umgänge för min son...
De fortsatte med att beskriva att gruppen var till för att lyssna på dessa unga mammors problem. Jag som inte ansåg mig ha några problem blev inte vidare lockad av att gå till en grupp och lyssna på alla andras. När de sedan talade om att ekonomiska rådgivare skulle komma "eftersom unga mammor inte är vana vid att sköta sin ekonomi", tyckte jag helt att det gick överstyr. Jag vet hur jag ska sköta min ekonomi, det är väl ens skyldighet att ta reda på det innan man har en bebis?! Vid det här laget kände jag mig djupt förudmjukad och diskriminerad pågrund av min ålder.
Då inser jag att det inte är någon vanlig föräldrargrupp vi talar om (vilket bvc sköterskan hade förklarat det som), därför frågar jag om T får följa med, jag antar självfallet fortfarande att det skall gå bra. "Nej, vi har pratat om det och pappor kommer antagligen inte att få komma" "Va? Nähe, så det här är ingen föräldragrupp då?" "Jo, men du förstår att många av de mammor som deltar har ingen man och de kan bli ledsna av att du har det". I det här läget får väl jag erkänna att jag blev aningen irriterad. Det liknar ett dagis, ta inte med nallen för någon kan bli avundsjuk! Den ena damen frågar mig hur gammal T är, "23", "Då är han inte välkommen även om pappor skulle vara välkomna eftersom han är för gammal" "Kan man vara för gammal?" "Ja, vi har satt gränsen vid 22".
FÖRLÅT MIG FÖR ATT:
Jag är inte alkis! Jag råkar ha en pappa till mitt barn och vi är lika vanliga som alla andra föräldrar! Jag råkar inte ha en massa problem som jag vill sitta i en cirkel och tala om! Jag har inget behov av att spendera en timme med att lyssna på andras problem! Jag har koll på min ekonomi! Jag behöver inte mer stöd än andra mammor!
Jag gick aldrig och kommer aldrig att gå till den gruppen.
När nästa barn kommer är jag "för gammal", ironiskt, jag känner mig lika gammal som när jag fick Oliver och jag lever under precis samma villkor som då. Undra jag om någon i en vanlig föräldragrupp kommer att påstå att jag inte kan sköta min ekonomi eller om jag blir behandlad som alla andra mammor?!
Jag blir förbannad och känner mig kränkt bara jag tänker på det. Jag ångrar mig djupt att jag inte satte ner foten ordentligt och tog kontakt med kommunen för att ifrågasätta den här typen av behandling.
Rent fruktansvärt att du har blivit behandlad så, jag hade reagerat likadant som du! Jag vet inte om det är den ung mamma gruppen jag går på nu som du blev hänvisad till men där känner jag inte alls av den stämningen. Det har bara varit barnmorskor där och pratat om sexualiteten efter förlossningen och hur man ska träna ungefär, inget annat som inte skulle kunna hända i en "vanlig" föräldragrupp.I för sig känner jag igen situationen du pratar om när jag gick på ung mamma grupp med Thindra, då fick man minsann veta om att man var 18 år! Den gruppen finns dock inte kvar idag. =)
Hej Maria! Va roligt att läsa att någon känner som jag. Jag tyckte också det verkade skoj, men gillar inte heller framtoningen av att unga föräldrar skulle behöva hjälp? Haha, jag har till och med skrivit en forskningsskiss om ämnet i höstas :P Jag har varit på träffarna ett par gånger och de som går dit är trevliga, men det känns som att "ledarna" som är med bedömer än. Jag har inga problem att prata om och hade gärna blivit erbjuden en vanlig föräldragrupp. Min äldre syster har fått bra kontakt med några föräldrar i sin grupp och de ses fortfarande. Jag hade kanske haft mer gemensamt med fler i en vanlig grupp. Jag tycker inte att åldern ska ses som avgörande för hur man är som förälder. Sen att Marcus inte fick följa med... Min tanke när de sa att det är för att många unga mammor inte har en pappa till sina barn var: Jaha, men hur har barnet blivit till då?... Kände mig väldigt oförstående. Ta hand om dig Maria. Kram
Du borde kanske ha gjort det. Ifrågasatt alltså. Att presentera gruppen på ett sådant sätt som de gjorde för dig är ju en total kränkning! Att de liksom förutsatte att du hade en massa problem bara för att du är ung är ju helt sanslöst.
Sedan tycker jag att antingen har man en "grupp för unga mammor som behöver extra stöd" och bjuder in mammor som verkligen verkar behöva extra stöd, eller så har man en "grupp för unga mammor/föräldrar" och då anpassar man verksamheten efter behoven hos de mammor/föräldrar som hamnar i gruppen.
Jag gick i en ung mamma-grupp under graviditeten, som fokuserade på matlagning med bra gravidmat. Vi lagade mat varje gång och pratade om våra ofödda bebisar och allt mellan himmel och jord. Vår grupp var bara ett kort projekt till två tjejers C-uppsats, men sedan togs den över av Familjehuset fram tills det sista barnet (Anthony) fyllde ett år. Då gick vi mest dit och lekte med barnen, fikade och pratade allmänt. Och vi bestämde själva om vi ville ha särskilda teman eller någon som kom och pratade om något speciellt.
Jag tycker det var trevligt att gå dit, men jag umgås inte direkt med någon från gruppen idag. Angelica och en tjej som jag kände sen innan är de enda jag har någon direkt kontakt med. Jag tycker nog att vissa av oss låg på lite olika stadier i livet och var väldigt olika förutom att vi var just unga mammor. Vissa hade nog platsat bättre än andra i den där gruppen du fick erbjudande om så att säga...
HHAHAHAHAHHAHAH de va de löjligaste jag har hört!! Vadå behöver extra stöd bara för man är ung. Jäkla skit snack. Dom problem dom snackar om ha ingent med ålder att göra. Utan hur man är som person. Försår helt och håller att du kännde dej kränkt där.
Dummaste jag hört i mitt liv!!
Nä stå på dej gumman :) !
