Aldrig tidigare har han varit busigare!
Oliver följde gladeligen med mig hem ifrån dagis, väl hemma satte jag på pippifilmen och gav honom ett glas mjölk för att själv sätta igång med middagen (det blev mycket god korvstroganoff). Men någon gång (förmodligen när jag diskade), måste han ha smitit förbi mig och in i sitt rum. Han hade hittat de gömda färgerna och målat om! Nedan ser ni en bild på rummet. Oliver var mer färgsprakande, men min modersinstinkt sa till mig att tvätta honom snabbt för att undvika färg över hela huset och därför mina kära vänner har jag ingen bild på honom.
Allt gick att rädda, fast den vita bänken har numera ett inslag av rosa.
När jag var i fullt arbete med att rädda golvet hörde jag skratt från badrummet. Det är aldrig bra med ensamma skratt! Oliver var i fullt skå med att spruta ut min nivea kräm.
Barn + mat + färg + nivea kräm + mjölk på golvet = En trött mamma.
Jag ville nästan kyssa T:s fötter när han kom hem strax innan fem och hjälpte mig.
Fast jag måste faktiskt säga att han var himla söt när han stod där i all färg och log.
DOM är så snabba med bus, inte alls så kul för en själv. Men man vet ju att när det blir tyst då är det något på gång ;) .
Sv: Tack för kommentaren till bilderna. Nu ska jag försöka svara på dina frågor :) .
Det är lite olika beroende på vilken högskola/universitet man läser på. Jag läser på lärarprogrammet på högskolan Dalarna, då på campus (har skrivit över mig på distans till våren) . Campus-studierna har varit ganska varierande beroende på kurs man läser, men 3 av mina kurser har varit 1 dag på skolan och resten hemstudier. Via distans kopplas man upp via webben och träffar sina kurs-kamrater via den vägen. Skillnaden mellan distans och campus kan jag tycka är att man får mindre talutrymme och att det är svårare att säga sin mening. Lite trist men det är tyvärr så det blir, sen på campus är det ju mer "studentlivet" , del vill säga man lär känna folket, kanske hänger på kåren osv. Själv så har jag inte direkt varit en av dom som haft glädje av kårlivet då jag är förälder så därför tycker jag personligen kanske att distans studier är bättre för föräldrar då det är lättare att planera sina studier, man kan vara hemma från skolan och koppla upp sig och diskutera trots sjukt barn, att ta med sjukt barn till campus är ju svårare. Men det är alltså min åsikt alla är ju olika :) . Men om vi säger att du skulle söka på distans brukar det i alla fall här i Dalarna vara 1-2 möten på campus per termin, dvs man åker in till sin högskola och är där under 2 "inne-dagar" och får träffa sina kursare och träffa läraren.
Jag har sen läst 2 kurser via Umeå universitet och 2 via Mitt universitet helt på distans, där var det dock inga träffar eller så utan det var bara att skriva och lämna in uppgifter, vilket i längden kan bli rätt tråkigt för man kan inte bolla idéer och få se andras syn på texten. Så det ser lite olika ut. Lärarprogrammet tycker jag är en väldigt stimulerande utbildning man får lära sig mycket och är lärare något som du vill jobba med tycker jag absolut du ska söka in. Det är jätte kul, och man lär sig massor om sig själv och andra.
Hoppas du fick svar på lite frågor nu? :) , det är bara att fråga mera så ska jag försöka svara på det med :).
Låter ju underbart. =) Jag vet att jag fortfarande är under jorden men jag kommer så fort det lugnat sig på Friskis. Just nu är det kaos. Berättar mer när vi ses...
Ojojoj! Härligt initiativ! Jag tycker det blev väldigt snyggt ;) Fast jag hade inte velat vara du...
