Under dagen har vi vänt upp och ner på hela huset för att komma på något att göra, vi har målat, lekt med duplo och haft låtsas bio. Det är svårt att underhålla en treåring (snart tre) när regnet öser ner. Vid tretiden kikade mammasfarmor och morfar in, vi drack lite kaffe och Oliver visade stolt upp sitt torn som han byggt själv av duplo. T kom hem vid fyra (han slutar en timme tidigare på fredagar - lyx!) men hann knappt innanför dörren innan han gick igen. Han skulle på afterwork med sina vänner, tror jag.

Jag hade lovat Oliver oboy så vi begav oss till affären för att köpa mjölk. Väl där springer Oliver runt och kastar ner allt han får tag på. Han låg och skrek på marken. Han försökte slå mig för att ta sig loss ur min famn som fångat honom. Samtidigt skrek Elias som en galning och det fanns inget jag kunde göra åt det. Det har aldrig hänt något liknande tidigare. Jag bar en skrikande och slående Oliver från affären. Jag har aldrig varit lyckligare än jag var när jag låste dörren här hemma och kund ta ett andetag innan jag var tvungen att försöka trösta båda barnen. Jag vill aldrig vara med om det igen.

Sedan såg vi på skärgårdsdoktorn och hade det lungt och skönt i en halvtimme tills Elias visar att han är övertrött genom att skrika utan avbrott. Han får mer mat för att bli lugn, varpå att spyr upp det över hela mig och hela honom. Jag bytte hans kläder och lyckades torka av det värsta på mig. Jag luktar sådär gott nu kan man säga, önskar att jag kunde ta en dusch. Men det går inte för Oliver har bestämt sig för att sitta i mitt knä hela kvällen, vilket Elias också gör, men han har somnat nu tillslut.

Glömde jag säga att Oliver välte ut en växt så att vi fick jordgolv och att han kletade ner hela soffan med en klubba när jag bytte kläder på Elias?

Grrr... Vilken jobbig dag! Det enda jag kan göra är att skratta åt det... Nu gråter Elias igen - måste trösta.