Det där man inte får prata om...
För någon vecka sedan satt jag och funderade på vad som skulle hända om jag eller T avled. Det är inte en tanke som vanligtvis figurerar i mitt huvud. Jag kikade över våra försäkringar och insåg att de var under all kritik. Om jag skulle dö skulle Oliver ärva allt som är mitt och T ingenting eftersom vi inte är gifta. Oliver skulle bortsett ifrån halva lägenheten också få 50 000 kronor ifrån mitt försäkringsbolag, Trygghansa. T skulle inte klara sig ekonomiskt utan skulle vara tvungen att flytta genast för att ha råd att köpa ut Oliver och de 50 000 kronorna skulle ligga i tryggt förvar till Oliver blev myndig - inte till vidare hjälp med andra ord.
Nu har både jag och T tecknat extra livförsäkringar som innebär att försäkringsbolaget betalar ut 300 000 kronor om någon av oss skulle avlida. Genom att ange varandra som förmånstagare kan vi förhandla bort 50%, vilket innebär att vi ärver 150 000 kronor av varandra och O (och ev Elias) ärver 150 000 (ev att dela på). Det bör göra att vi inte störtar ner i ett ekonomiskt djup vid ett eventuellt dödsfall. Jag antar att det sista man vill tänka på vid ett dödsfall är vart man ska bo...
Vi har inte tänkt att dö på 80 år, men det känns bra att ha ordnat det här OM nu olyckan skulle vara framme.
För er som undrar kostar de extra försäkringarna oss sammanlagt 60 kronor i månaden.
Det där är jätteviktigt! Vi har faktiskt ett så högt belopp som 2 miljoner på våra livförsäkringar. Det kostar inte så hemskt mycket om man tänker på tryggheten det ger. Men vi borde skriva samboavtal och testamenten också, det är bara det där med att ta tag i saker... Hur som helst är försäkringar jätteviktigt över huvud taget, en heltäckande hemförsäkring med drulleförsäkring tycker jag att alla bör ha. Jag vet att det var några av dem som bodde i huset som brann ner på torget som inte hade hemförsäkring alls och de grät ganska mycket mer än de andra kan jag säga...
Förresten, vad menar du med som om jag känner Lotta Engberg eller nåt?
