Elias sover sött i sin vagn, ovetandes om omvärlden. Ibland kan han sova sig igenom riktiga äventyr. Nu sover han bara igenom en vanlig dag och missar inte särskilt mycket. Det känns som om jag däremot missar massor. Elias växer och utvecklas med en sådan fart att en liten stunds frånvaro kan innebära att jag missar något avgörande i hans liv. Därför ligger han här intill mig och datorn. Jag sneglar på honom medans jag studerar. Han är så fin. Den finaste som finns. Fast det är klart Oliver är också den finaste som finns. De bär båda guldmedalj i det loppet. Nu måste jag snegla på Elias igen. Mamma ♥ Grabbarna.