Jag kan inte förstå att jag bloggar med veckors mellanrum. Min tidsuppfattning är annorlunda mot vad den var förr. Det känns som att jag rusar runt i ett ekorrhjul utan uppfattning om verken tid eller rum.
Elias sover sämre än tidigare och det tär på mig. Jag lyckas inte sova igen det jag missar på dagarna, då är det massa annat som behöver ordnas med och därför lever jag i dimma till och från. Med det inte sagt att jag inte är glad, jag och grabbarna hittar på mängder av upptåg fortfarande och höstmyset är min grej. Men bloggandet blir lite lidande. Jag önskar mig en ledig kväll. Kanske till och med två. Eller varför inte en hel helg när vi ändå är igång.

Elias har världens härligaste frilla på morgonkvisten.