Elias har redan hunnit provsitta den och han var nöjd minsann, nästan salig, han kunde se hela köket från sin nya kungliga plats. Oliver och pappa T lekte "Manny" när de byggde ihop den, Oliver fick både leta skruv och hålla i viktiga delar. Vi hade med andra ord två glada barn här i går kväll. 



Den är köpt på Babybest i Kungsbacka.  

Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska laga till middag. Vet ni vad jag menar när jag säger att jag har gått igenom kylen samt frysen en miljongånger utan att veta vad jag vill ha? Det händer mig ofta. Jag lagar helst bara mat om jag får använda min fantasi, men så ibland tryter den och jag behöver lite hjälp på traven. Jag har varit insnöad i fantasilöshetensland nu i några dagar. Har ni några roliga recept på lager? Gärna ett som går fort, är nyttigt och innehåller lite spännande smaker.

Det ovanstående är en kanon god kombination som vi lagar här hemma emellanåt.

Nu har båda killarna somnat och jag har lite dåligt samvete över mitt förra inlägg. Jag kunde skynda mig att ta bort det, men jag tror att många mammor känner igen sig och jag ska väl inte sticka under stolen med att jag ibland känner att allt är lite för mycket. Det gör alla mammor ibland, det är jag mer än säker på, att påstå något annat vore att ljuga så att tungan blir svart.

Det är givetvis inte Olivers fel att han är övertrött, uttråkad eller dylikt, det är mitt. Om det är något jag har lärt mig är det att det är mitt humör det hänger på. Sålänge jag är tålamodig, intresserad och aktivit med Oliver inträffar aldrig det som inträffade idag, eller åtminstone kan jag hantera det bättre.
När jag känner mig stressad eller när jag förväntat mig att få avlastning och inte får det rubbas min livscirkel (ekorrhjulet som jag springer i) och mitt tålamod blir bra mycket sämre än vanligt. Det var vad som hände idag. 

Men i ärlighetensnamn betedde jag mig rätt bra. Somliga hade skrikigt sina barn rakt upp i ansiktet med sådan intensivitet att håret att fladdrat. Jag kände mer tårarna bränna i förvarning bakom de stängda ögonlocken. Som tur var fungerade tre-sekunders-regeln (Stäng ögonen. 1,2,3. Djupt andetag öppna ögonen och kör igen) bra som alltid. Jag slapp axla rollen som "den-arga-mamman-i-affären-som-gjorde-si-och-så..." vid de övriga kundernas framför tv:n skvaller. Kanske blev jag "den-där arma-stackaren" istället. Det är i alla fall lite bättre. Godnatt.


Igår ställde sig Oliver upp från soffan och sa "Olvä åva nu. Gaffeltuk osså." sedan gick han in i sitt rum och fem minuter senare tog vi den här bilden. Sötnosen.

När vi var på Öland i somras hårdtränade de största killarna i familjen på att dansa discodans. Oliver kan ha en viss fördel i och med detta på sitt planerade disco-kalas. Se upp Saade du har en konkurrent i hälarna. Välj själv vem jag syftar på. Haha!

Nu när jag inte har bloggat på länge (en evighet?) känns det svårt att börja på ny kula. Vart ska jag börja? Det finns en miljard saker jag vill berätta, visa och beskriva. Vår semester har varit fantastisk, fast den rusade förbi fortare än kvickt! De senaste två veckorna har jag och minigrabbarna varit hemma tillsammans och pappa T har minsann börjat arbeta. Minisarna och jag har åkt ut på alla möjliga saker och busat massor här hemma. Ett stort tack till alla mina nära och kära för de roliga stunder vi delat, det känns som om livet är fantastiskt just nu. Allt är på topp. Jag har inte bärt upp ett leende såhär äkta på flera år, om någonsin. Det beror nog på de glada minisarna.

Igår var Olivers första dag på dagis, det gick bra, han lämnade mig för en grävmaskin utan att tveka. Jag började nästan gråta. Nej, jag tyckte det var kanon. Jag är glad om han är glad. Fast han kunde väl ha valt något annat än en grävmaskin? (Han vill ha grävmaskinskalas nu också... Hur skulle det gå till? Ja, jag vet inte! Vi håller oss till planen med disco. Det ville han förra veckan, det ändras snabbt i deras små huvuden...)
När jag kom för att hämta honom sprang han emot mig och var jätteglad (kan man få ett vackrare kärleksbevis?). Det gick till på samma vis idag. Jag tycker mig se ett mönster - Grävmaskinen och dagis duger i några timmar på dagen men sen så vill den lilla busen minsann tillbaka till sin mamma (till hennes, min, förtjusning - hihi).

Elias växer stadigt, hans huvud har blivit 15cm större sedan han föddes! Kan ni tänka er det? Enastående. Om jag fotograferar honom i samma vinkel varje dag under en vecka kanske jag kan se hur det växer. 
Elias är världens gladaste lillebror, särskilt när storebror är med. Hans favoritleksak är tidningspapper, det går att riva sönder och skrynkla ihop. Det gäller bara att kontrollera att inget åker in i munnen, vilket allt gör nu för tiden.

Plikten kallar (läs Elias skriker efter mat och T ser blek ut) !