Min kära sambo Tobias jobbade heldag i går (8-23) så jag och Oliver spenderade hela dagen i ultimat solsken på altanen. Fast visst är det väldigt tomt och aningen tråkigt att vara hemma ensam.

Håller på att plöja igenom en bok som heter Thérése Raquin och är skriven av Émile Zola. Boken har en vanlig kärlekshistoria som bas men är verkligen ingen kärlekshistoria. Det är svårt att förklara, författaren själv ser sig själv som en kirurg dvs. att hon gräver för djupt in i människor tankar och blottar dem helt för läsaren. I introt till boken berättar författaren att hon har fått mycket negativ kritik av media och försöker försvara sin bok. På de sista raderna står "Jag ber alla intelligenta människor om förlåtelse. För att de ska se klart behöver man inte tända en lykta mitt på ljusa dagen". Hon är minsann lite fräck och det är nog därför jag uppskattar boken så mycket.

Lomiss blir bara sjukare, hon har börjat kräkas mer (hon kräks när hon får anfall), vi har bestämt oss att vänta över helgen men på måndag är det nog dags. Men jag håller fortfarande tummarna på det bästa, jag orkar inte ge upp ännu. Den dagen kommer förr eller senare. Hon bara måste bli bra!

Oliver sover, Tobias jobbar heldag idag också och jag njuter av min så ovanliga ensamhet här i vardagsrummet med en varm och go kopp kaffe.(Okej den var INTE varm längre usch och fy.) I dag blir nog en upprepning på i går dvs. en lugn dag mestadels utomhus, självklart skall vi ta en tripp till lekplatsen och kanske gå till affären och handla litegrann.

Vi hade minsann lite besök igår också av mamma och Sigrid, hon har blivit så stor, pratar och är med på ett helt annat sätt än innan. Hon fick en hemmagjord glass och verkade tycka den var världensgodaste. Hon lät Oliver smaka också,  att döma av hans grimas gillade han den definitivt inte, dock ville han absolut ha mer och fick väl pyttelite till. Jag vill inte att han skall äta socker ännu, han bör inte äta socker ännu och han förstår inte riktigt det. Men det är väl därför mammor finns - för att sätta gränser och hjälpa till? Oliver träffade två nya kompisar på lekplatsen igår, det var några år äldre men hjälpte honom att gunga. Gunga är inte riktigt hans grej ännu, han ser lite skräckslagen ut.. men det kommer säkert snart. Att gå till lekplatsen är mycket roligare, hålla i mina händer och gå vill säga. Han kryper riktigt bra nu, för det mesta till kattmaten, kattlådan eller kontakter. Det är precis som om han vet vart han inte får vara, kanske är han redan i trotsåldern;) Han tycker om att sparka boll och att krypa efter Lomiss, tyvärr rör hon inte så mycket på sig nu och han får ofta tag i hennes svans vilket inte är så uppskattat av mig.

Har varit uppe i en timme snart, läst GP, skrivit det här inlägget och druckit kaffe (tills det var iskallt).Klockan är snart nio och oliver brukar inte vakna förrän tio, vad ska jag göra tro? Läsa. Det är en utav de få sakerna som verkligen är omöjligt att göra när han är med, annars är nästan allt möjligt, att göra högskoleprovet eller dylikt vore nog svårt dock.