Jag blir helt galen på mig själv! Jag lyckas inte förmå mig till att göra det jag ska. Jag ska bara städa först, laga mat först, kolla den bloggen först... Hur sjutton kan man överleva i världen när man inte ens kan tvinga sig själv till fokus? Jag måste, måste. Det blir stressigare ju mer jag skjuter upp allt. Jag vill ha semester i hundra år - NU.

(Bilden var väl fin? Jag bjuder på det...)

Här får jag världens sötaste (godaste) kort hem i brevlådan och glädjs över att någon bjudit mig på ett stort cupcake-party!
Och vad händer? Jo, jag vänder på kortet och inser att avsändaren är en lömsk tandläkare...!
Ps. Om ni funderar på att ha cupcake-party bjud mig!

Jag tittade i mitt arkiv under kategorin "gravid" och insåg att jag knappt skrivit något om min graviditet. Det beror nog främst på att jag knappt har märkt av den, jag hade en mycket lindrig start utan minsta lilla illamående (med Oliver var det värre!) och sedan har det bara rullat på. Visst har jag känt mig lite extra trött och kanske lite mer förvirrad än vanligt men inte mer än så.

Nu börjar jag dock märka av det, min rygg gör ont, jag är otroligt osmidig och känner mig enorm. Det händer flera gånger om dagen att jag missbedömer avstånd - råkar öppna dörrar rakt på magen eller slår i den när jag ska ta mig förbi någonting.

Men det är också först nu som jag vågar låta mig längta på riktigt, tänka mig en liten bebis i min famn och fundera över hur Oliver kommer att bete sig när Elias plötsligt inte är i magen längre. Oliver vet exakt vart bebisen är, vart han ska sova och vilka leksaker han vill ha. Oliver brukar säga: ”Mamma, Lijas, dä! AAA! Pappa Lijas dä! NÄÄ!” Vilket betyder att mamma har Elias i magen och pappa har inte Elias i magen. Jag har en klok son.

Det är drygt 9 veckor kvar till BF. Det närmar sig nu.

Jag: Om vi gifter oss någon gång vill jag ha den där klassiska alliansringen..
T: Är det moderaternas ring?
Jag: Men gud... En klassisk ring vill jag ha. (stirrar trött på T)
T: Det var du som började prata om alliansen... (försvarande position)

Jag ger mig på ett tidsinställt inlägg och om allt går som det ska kommer det här inlägget att komma upp klockan halv nio när jag och Jennifer har satt oss till rätta i biostolarna för att se Narnia i 3D.  

Jag har inte träffat Oliver på hela dagen, det värker i hjärtat. När jag kommer hem lär han sova och jag får pussa på honom i smyg. 

Det verkar konstigt att ha vitlök och tomat i kanel.

 

När vi var i Helsingborg i helgen åkte vi över en sväng till Danmark och där fann vi "Magasin Sverige". Tanken av att svenska företag försöker locka danskar till Sverige har inte slagit mig innan, fast det är inte vidare ologiskt. Det var extra roligt att det var ett helt uppslag som handlade om Gesundaberget! Vet ni var det ligger tro? Det är en liten okänd skidort utanför Mora där min farmor och farfar har en stuga. De kanske kan hyra ut den till danskar nu då...

Jag älskar den här filmen den är helt underbart obehaglig. Det ska tydligen symbolisera en mardröm hon hade som liten.

Jag vet inte om det är någon som faktiskt orkar läsa det här? Men det är i alla fall en analys av Sverigedemokraternas framgång och framtid, det var en uppgift i en kurs jag läste. Jag är nyfiken på vad andra kan tänkas ha för åsikter kring det. Tell me!

Den 19 september 2010 var det val i Sverige och partiet Sverigedemokraterna var en utav valets segrare. De lyckades kamma hem 5,70 % av rösterna på riksdagsnivå och äntrade därmed riksdagen för första gången. Sverigedemokraternas framgångståg berörde svenskarna, somliga var i ett glädjerus, vissa var hatiska och många var plötsligt inte lika positivt inställda till demokrati som de tidigare varit. De sociala medierna hängde på vågen och hemsidor som Facebook bestod plötsligt av grupper för och emot partiet som bedrev en hatisk strid i cyberrymden. I vardagen satte förändringen också sina tydliga spår, kvällstidningarna blåste upp löpsedel efter löpsedel rörande ämnet, tv bjöd på heta debatter och expertutlåtanden.

Trots att det var fyra månader sedan valet avgjordes hänger följderna kvar i luften, verken media eller samhället i stort har släppt greppet om händelsen. Det extremt invandrarfientliga partiet hade gjort om sin image och blivit mer rumsrena – som de själva uttryckte det. Varför valde 339610 personer att rösta på Sverigedemokraterna? Det är en fördubbling av röster i jämförelse med deras valresultat 2006. Hur gick det till och vad händer nu?

Jag tror att media bär ett stort ansvar för valutgången. SD fick mer gratis reklam än något annat parti, reklamens utformning var överlag negativ men SD fick sin tid i rampljuset och för ett relativt litet parti innebär det ett uppsving i väljarantal.

Vad var orsaken till framgången?

Jag utgår ifrån att alla som röstade på SD är mer eller mindre främlingsfientliga, den slutsatsen drar jag eftersom det tycks vara i både mediernas och SD:s intresse att förmedla sig som ett sådant parti. Jag kan inte sluta undra om de drygt 150 000 personerna som tillskillnad ifrån förra valet nu valde att lägga sin röst på SD var främlingsfientliga redan i valet 2006 eller om de blev det under valrörelsen 2010? Min teori är att den största andelen nya väljare blev mer negativt inställda till invandring under valrörelsen. Den ekonomiska politik som SD presenterade var stark, de menade att invandringen kostade skattebetalarna miljontalskronor om året och att de pengarna istället borde läggas på viktiga saker i samhället så som skola och äldrevård. Jag vill mena att den ekonomiska politiken inte är sanningsenlig, utan invandring hade vi haft en regressiv befolkningspyramid som på sikt hade gjort det omöjligt för oss att försörja våra äldre. Det tycks också vara på det viset att SD tror att invandrarna tar svenskarnas arbeten och SD kunde därför lova fler arbeten. Min uppfattning är att fler människor innebär fler konsumenter och med det större chans för företag att etablera, vi förlorar inte pengar på att vara fler den ekonomiska cirkeln gör att vi bara blir större inte fattigare. 

Jag vill påstå att det finns ytterligare en underliggande orsak till SD:s framgång. År 2010 befann sig Sverige i lågkonjunktur vilket innebar att fler människor än vanligt stod utanför samhällets normer (t ex de som var arbetslösa), de människorna kände sig troligen utsatta och hade ett behov av att hävda sig. SD bedriver en form av ”vi och dom” politik vilket är precis vad någon som står utanför samhället söker, genom att trycka ner andra lyckas de hävda sig själva och den undermedvetna skammen för att inte tillhöra samhällets norm går plötsligt att skylla på någon annan. Jag vill till och med påstå att det handlandet är en del av människans försvarsmekanism det är helt enkelt kroppens sätt att skydda sig på.

Upprepar sig historien?

”Vi och dom” politik var Hitlers triumfkort, han byggde upp ett hat mot en folkgrupp med hjälp av människors behov av att hävda sig själva i en fallande ekonomi.

Ser vi något liknande i Sverige nu? Mitt svar är ja, om än inte i den utsträckningen. Hitlers judar är fullt jämförbara med SD:s invandrare, SD bedriver samma typ av ”vi och dom” politik som Hitler gjorde och klyftorna i samhället växer sig sakta starkare i Sverige på samma vis som de först gjorde i Tyskland. Jag är övertygad om att majoriteten av svenska folket skulle höja handen och skrika stopp vid detta påstående, det finns en övertygelse bland folket om att en variant av Hitlers Tyskland aldrig kommer att komma tillbaka. Min uppfattning är av ett annat slag, jag är övertygad om att historien kommer att upprepa sig, frågan är bara hur, var och när.

De som värvades av Hitler såg inte följderna av det som komma skulle och jag tror att de flesta hade valt en annan väg om de kunde gå tillbaka i tiden. Genom att bära på en historiskmedvetenhet kan chansen för att historien upprepar sig minimeras.

Jag säger inte att SD är den svenska motsvarigheten till Hitler, jag påpekar enbart att de har en viss likhet med varandra.

Hur ser framtiden ut?

Det vi ser i Sverige idag är ett litet startskott på väg mot ett ”vi och dom” samhälle. Jag vill påstå att det i stora drag finns tre tänkbara scenarier inför framtiden. Det kan tänkas att SD faller bort i nästa val och begravs i historien. Det kan även vara på det viset att SD växer och får fler anhängare, vilket förmodligen leder till en större klyfta i befolkningen och beroende på hur man väljer att se det även ett steg närmare Hitlers Tyskland. Det tredje alternativet är att SD lugnar sig i invandringsfrågan och utvecklas till att bli ett parti bland alla andra.

Medierna kommer att ha en fortsatt stor roll för SD:s framtid och jag tror att vi kommer att se hur samhället formas till två läger, ett som är för SD och ett som är emot SD. Grupperna finns redan och omnämns i introduktionen men de lär bli mer markanta.

Vi ser hur SD:s motsvarighet i Danmark har fått ett större stöd hos folket, huruvida Sverige kommer att gå samma väg får framtiden utvisa. Jag är övertygad om att vi är i början av en historiskprocess som kommer att fortgå under en längre period.

För någon vecka sedan satt jag och funderade på vad som skulle hända om jag eller T avled. Det är inte en tanke som vanligtvis figurerar i mitt huvud. Jag kikade över våra försäkringar och insåg att de var under all kritik. Om jag skulle dö skulle Oliver ärva allt som är mitt och T ingenting eftersom vi inte är gifta. Oliver skulle bortsett ifrån halva lägenheten också få 50 000 kronor ifrån mitt försäkringsbolag, Trygghansa. T skulle inte klara sig ekonomiskt utan skulle vara tvungen att flytta genast för att ha råd att köpa ut Oliver och de 50 000 kronorna skulle ligga i tryggt förvar till Oliver blev myndig - inte till vidare hjälp med andra ord.

Nu har både jag och T tecknat extra livförsäkringar som innebär att försäkringsbolaget betalar ut 300 000 kronor om någon av oss skulle avlida. Genom att ange varandra som förmånstagare kan vi förhandla bort 50%, vilket innebär att vi ärver 150 000 kronor av varandra och O (och ev Elias) ärver 150 000 (ev att dela på). Det bör göra att vi inte störtar ner i ett ekonomiskt djup vid ett eventuellt dödsfall. Jag antar att det sista man vill tänka på vid ett dödsfall är vart man ska bo...

Vi har inte tänkt att dö på 80 år, men det känns bra att ha ordnat det här OM nu olyckan skulle vara framme.

För er som undrar kostar de extra försäkringarna oss sammanlagt 60 kronor i månaden.

Vi begav oss till Ikea igår för att köpa en hemnes byrå som vi tänkte ha i sovrummet för att få plats med bebiskläder och andra tillbehör en bebis kan behöva. Dessvärre var den slutsåld så vi kom hem tomhänta. Jag var inne på Ikeas hemsida och det visade sig att den är åter i lager på torsdag så vi får åka dit igen i slutet av veckan eller i början av nästa. Vi har spanat in den där byrån i ett halvår nu. Det är dags att ta tag i saken!

På hemsidan hittade jag även en praktisk skötbädd - för oss som inte har särskilt mycket plats i badrummet så vore en ihopfällbar variant kanon. Frågan är bara om den är stabil, vi får minsann ta oss en titt! Jag älskar designen i alla fall. Det fanns även en skötväska i samma stil, den verkar också toppen eftersom väskan delvis är en utfällbar skötbädd vilket är mycket praktiskt när man inte är på hemmaplan!

Mitt fynd på båten till Danmark. Jag hade bara en necessär sedan innan och jag har märkt att det vore praktiskt att ha två, en i väskan och en hemma. Idén föll lite när jag väl hemma insåg att jag bara hade en uppsättning smink. Ett bra argument för shopping mina vänner! Två flugor i en smäll.

Jag läser följande på SVT:s hemsida:

"Ett föräldrapar som dömts till fängelse för grov fridskränkning av sina barn anser att de ska frias eftersom de slog barnen av omsorg."

"Såväl de slagna barnens mamma som pappa är djupt troende. Pappan beskriver sig själv som kristen fundamentalist och uppger att han har stöd för sina uppfostringsmetoder i Bibeln. Han menar vidare att Guds lag står över Svea Rikes lag och att det var därför som familjens barn agades, detta trots att båda föräldrarna var medvetna om att barnaga är olagligt sedan 1979."

Lite skevt tänkande kan jag tycka. Jag tror inte att det fungerar i rättssalen...


Bild och citat från SVT

Vi började dagen med att köra tåg och bygga med duplo. Jag har varit helt slut efter vår aktiva tid i Helsingborg, största delen av dagen har därför bestått av hemmapyssel. Ikväll var vi bjudna till restaurang The Golden Days i Göteborg för att fira T:s bror som fyllde 19 år i torsdags. Det var både god mat och trevligt sällskap. Tyvärr lyckades jag enbart fånga maten på bild, allt annat rörde sig väldigt mycket och ser på bilderna enbart ut som ett sträck... Fast det gick bra med Oliver, vi fick en egen del av restaurangen - Vilken service!

Jag valde hälleflundra, T oxfilé och O pannkakor. Till efterrätt var det blåbärs pannacotta.

Vi kom nyss hem från Helsinborg, vi åkte ner igår förmiddag så vi har varit där i ett dygn.
Här kommer bilder på hotellrummet! Det var helt fantastiskt fint.

Hm. Eller rättare sagt HM. Tar all min tid kan det tyckas.
Så är inte fallet. Historia C däremot tar all min tid.
Nu: Kaffe (i mängder) och studier...

Det här är de första kläderna vi köper som kommer att vara i rätt storlek när barnet föds. Jag har en tendens att tänka stort. Jag kan inte alls tänka mig att bebisen kommer att vara lika liten som de här kläderna. Knappast. Så jag har rustat upp med storlek 56 och 62 innan. Men T tyckte vi borde köpa mindre kläder om nu storlekarna faktiskt stämmer...

Leveransen är på väg! Det är kanske lite tidigt att handla sommarkläder men om jag lät bli skulle dessa underbara kläder sälja slut. Det kan jag inte riskera. De röda chinosen kommer att vara fantastiskt snygga i sommar, för att inte ens tala om den coola strandhatten och läderbältet! Wihoo!

Det där med att ha en riktig gran har både fördelar och nackdelar. Jag plockade loss pyntet på den och ja, plötsligt såg den ut så här och vi fick en taggig grön matta i vardagsrummet. Vi slipper i alla fall dammsuga bilen efter att vi har fraktat bort den (vilket vi verkligen borde ta tag i snart).

Som ni ser så har jag världens sötaste son. Den kommentaren var överflödig. Jag menar ni har ju egna ögon att se med.

- T körde av vägen två gånger och fick bärgas en gång.
- Oliver slog sönder pepparkakshuset med sin plasthammare.
- Vi åt smörgåstårta hos (min) mormor.
- Vi fick besök av min syster, hon och Oliver härjade i hela huset.
- Oliver bajsade och kissade på golvet i sovrummet mitt i natten.
- Jag stal en vagn på Willys, men märkte det och fick glatt be om ursäkt och scanna av de nya varor jag lagt i.

Jag och T stod och diskade i köket i går och 22.00 nyheterna på tv4 hördes i bakgrunden. "En man blev idag allvarligt skadad när en istapp träffade honom i huvudet mitt i centrala stockholm". Jag reagerade över nyheten eftersom jag aldrig slutar förvånas över att fastighetsägare och staten inte lär sig att ta bort istapparna, den här typen av olyckor händer några gånger per år trots att alla vet att den kommer ske om ingen agerar. T fick en konstig min i ansiktet och frågade "Hörde jag rätt?" "Ja! Att de aldrig lär sig!?" T återvänder tyst till disken, men det dröjer inte länge innan han tittar på mig igen tvivlande. "Hur har isbjörnen kommit dit?". Jag tittar förvånat på honom "Va?". "Ja, hur har en isbjörn tagit sig ut i centrala stockholm och slagit ner någon?". Nja, okej. Du hörde nog inte helt rätt...

Vi var inne på kanal5s hemsida och följande bild var på första sidan. Oliver utropar "Mamma!" "Pappa!" och pekar bestämt... Ehm. Ja. Kanske inte.