Vaknade för en timme sedan, kände hur energin sprudlade och hur öronen plågades av O:s skrikiga längtan efter att få komma upp. Visserligen stod han redan upp, redo att bli räddad från gallret. Han kröp omkring här på golvet, jag njöt av min lilla kopp kaffe (inga stora diskade) och hann dricka två, tre koppar innan han ville ha välling. Nu sover han igen, han är söt när han sover, jag vill väcka honom och krama honom, men det är ingen bra idé direkt för då blir han vansinnig. Har ni träffat en vansinnig bebis? Medhänvisning till illtjutet Oliver kan få till kan jag lugnt bekräfta allas misstankar - Bebisar kan bli galna.

Nåja, hursomhelst så är det värt varje sekund, för efter regnet kommer solen, och hans skratt är det bästa som finns!

Nu ska jag ta mig en mini-kaffe till och läsa GP.