Dagdrömmaren
Tänk er en solstol, vid en enorm pool, med 30 grader i skuggan och inte minsta lilla på att-göra-listan.
Där har jag befunnit mig hela dagen. Åtminstone några minuter i timmen. Helt underbart.
Fast det har funnits tillfällen då jag faktiskt insett att det kan vara irriterande för andra människor när jag inte är i rätt värld. Jag ska nog sluta dagdrömma lika fort som jag började. Det är nog bäst så.
Jag är expert på meningsfulla inlägg!
Nej, men idag var Os första dag på dagis och det gick bra. Han var helt slutkörd när han kom hem (är fortfarande). Hade nästan glömt att han brukade bli så trött. Jag har haft fullt upp med studierna, vi går in i gamla gängor. Skönt på någotvis och hemskt på ett annat. Det har varit mysigt att ha honom hemma hela dagarna!
Nu är T och O på egen promenad, till golfbanan tror jag minsann. Fast nu känner jag regndroppar! Hoppas de hinner hem innan himmlen öppnar sig.
Mina meningsbyggnader känns inte vidare stabila för tillfället. Men hur viktigt är det? Det finns andra saker som jag tycker är mer meningsfullt ;)
Jag vet inte, de har liksom bara trillat in... haha... Nej, men den första (Annie) är en gammal bekant till min sambo, som kommenterade i min blogg när jag skrev att jag hade glidit ifrån mina vänner eller något i den stilen. Hon tyckte vi skulle ses, så då gjorde vi det och det sa klick direkt kan man väl säga :) Och med henne kom ett helt gäng fantastiska vänner!
Emma, som jag också nämner mycket, är tillsammans med en av Ts kompisar. Jag hade inte träffat honom sedan det tog slut med hans förra tjej, men plötsligt befann jag mig på hans och Emmas inflyttningsfest. Ett tag senare stötte jag på Emma i skolan och vi började prata och kom fram till att vi var kopior av varandra på de flesta plan.
Ingen av mina nya bästa vänner har barn själva, men de är bara så fantastiska att de liksom aldrig ser Anthony som ett hinder. Vad de än bjuder med mig på (utom vilda fester) så räknar de alltid med att Anthony är med. Och de bjuder in mig vad de än ska hitta på - ibland kan jag och ibland kan jag inte, men de slutar aldrig att fråga. Och ofta hittar vi på saker utifrån Anthonys behov av lek och bus - jag tror till och med de är bättre på det än vad jag är! Jag har nog haft lite tur och känner mig väldigt lyckligt lottad som har mina vänner.
Nu blev detta visst väldigt långt... Har du några vänner som har barn? Jag har några sådana vänner också, men vi har nästan aldrig tid att ses, vilket är lite tråkigt.
