Jag har en glasbit i hälen och trippar därför runt på tå som om jag vore en fyraårig prinsessa. Jag är inte tillräckligt vig för att lyckas komma åt den. T försökte igår men sa "jag ser den inte, jag känner den inte, vet du va jag gräver här med nålen och ser om den kanske är här". Han får inte röra min lilla fot mer med sin dumma nål. Okej, han kanske får det i alla fall för jag orkar inte hoppa runt så här länge till. Så går det när Oliver kastar glas i golvet och man själv inte dammsuger tillräckligt bra... Jag får väl skylla mig själv.