Godkväll!

Stort grattis till Ingrid som fyller 50 idag!
(Egentligen igår, men jag har inte hunnit skriva något inlägg och vågar inte verken ringa eller sms då t tydligen inte har råd att höra av sig, hur dyrt kan det vara egentligen?)
(Han kanske inte vill? Kanske är det här någon typ av slå sig fri fas? Eller också är det verkligen jätte dyrt, nej, det tror jag nog inte på. Han vill nog bara komma ifrån oss lite, och egentligen, vem kan klandra honom? Jag menar det är inte alltid en dans på rosor med småbarn i huset. Nej, men vet ni vad, nu pratar jag med mig sjäv sådär igen, det är klart att jag vet att han vill ringa oss, det är nog väldans dyrt?)

Den här dagen har varit väldigt fartfylld och jag kan med ärlighet säga att jag är helt matt. Pappa kom hit och tillsammans åkte vi till farmor och farfar, vi fikade och hittade lite roliga leksaker på vinden till Oliver (bla två små röda stolar som vi ska ha ute, jätte söta!). Oliver var dock måttligt intresserad av sakerna och mycket mer intresserad av att köra husbilen (och tuta, TUTA!), snälla morfar var fullt sysselsatt medans vi var på vinden.

Pappa (alias morfar) åkte med oss hem och vi åt middag tillsammans, Oliver blev ledsen när han gav sig av, men strax därpå dök Evelina upp och de lekte hela kvällen (tro mig, hela, tills klockan var över tio!). Oliver och Evelina leker väldigt bra ihop och de har det väldigt roligt, det är faktiskt enklare att ha de två ihop själv jämfört med att bara ha O. Bland annat låtsades Evelina ramla av stolar, Oliver skrattade sig halvt till döds. Mormor var och hälsade på oss under kvällen (tiden gick väldans fort, lite snoppet när hon skulle åka hem), vi hade jätte trevligt!

Oliver har nyss somnat, han har inte sovit någon middag utan varit uppe lika länge som jag, vilket är enastående med tanke på hur trött jag är, han sover nog länge i morgonbitti! Den sista timmen har vi lekt häst och druckit flädersaft.

Jag och O har haft en riktig toppen dag, fartfylld och rolig. Vi har inte hunnit sakna T det minsta.

Men nu på kvällen är det lite tomt, väldans tomt faktiskt, och i morse kändes det konstigt.
Jag spenderade nyss en kvart i ilska och oro över att han inte har ringt (vilket han sa att han skulle göra idag), men nu när jag slog på min mobil hade han skickat ett sms, där det stod att han hade försökt ringa. Så nu känner jag mig lugn igen! Men samtidigt är jag rätt nyfiken på vad det är för fel med människor! Allvarligt talat, det finns något som kallas hemtelefon, är alla varvade av tre koncernen?! Det kan bara inte vara så extremt mycket dyrare?!

Vet ni vad jag har kommit fram till (jag vet att jag tänker för mycket), jag befinner mig i krisfaser ( även kallat sorgfaser).
- Det börjar med chockfasen, dvs förnekelse, den var jag i igår när jag var helt övertygad om att när jag vaknade skulle han vara här.
- Sedan kommer reaktionsfasen, dvs frågor som varför och undantryckning av känslor, den befinner jag mig i nu då jag spenderar all min tid åt alla möjliga saker för att slippa inse att han inte är här, plus att jag undrar varför han åkte och blir arg på honom (mycket bättre än att vara ledsen, typisk mänsklig försvarsmekanism).
- Sedan kommer bearbetning och nyorientering, dit lär jag inte hinna, hoppas jag inte ;)

Nu menar inte jag att det är som att T är död eller att jag på någotvis håller på att gå under! Jag råkar bara vara intresserad av psykologi och inser att jag följer faserna i sorghantering om än på ett mindre plan.

Imorgon ska Sofie och pappa komma hit och vi ska fira hans födelsedag (som egentligen är på torsdag, men det här passade oss bättre), hoppas han blir glad för sin present, det var evigheter sedan jag köpte den, tycker verkligen att den passar perfekt, lite kul är den minsann också!


Som ni nog märker har den här bloggen blivit lite mer en dagbok, som kanske är lite mindre intressant för människor som inte känner mig personligen, jag ber om ursäkt för det, men känner för att skriva av mig. Det skall nog snart återgå till det normala!

Visst ser det ut som att Oliver precis har friat och Evelina tar sig för hjärtat och säger något i stil med "min käre prins ni är så underbar". Haha! De är så söta tillsammans! (De röda stolarna är fynd från vinden)