Sitter på tåget mot Göteborg och förundras över hur olika människor är. De jag mötet till vardags är främst människor som jag känner, släkt och vänner, och så ett och annat butiksbiträde (det är svårt att skonas från dom). Här sitter människor från alla samhällsklasser, i olika åldrar, packade som sillar, flåsande i varandras ansikten och jag kan inte låta bli att gilla att alla känns så likvärdiga. Jag misstänker att grabbarna (okej, kanske herrarna de är nog några och fyrtio) är på väg till en förfest. Damen bredvid försöker läsa trots skakningar och fyllesnack. Mitt emot sitter en ung tjej som inte märker vad som sker omkring, hennes hörlurar fullkomligt dunkar - ja det syns! Nu ska jag se om jag kan lyckas flytta min arm utan att väcka den sovande mannen i sätet bredvid.

Ikväll ska jag hem till en sällan sedd väninna och hälsa på. Oliver ska vara hos mormor och mina andra grabbar ska vara hemma och ta det lugnt. Jag räknar med att vara hemma innan tio. Vid det laget har nog Elias börjat hungerstrejka!