Sovtider

Åh vad jobbigt för er... :( Vi har också haft en sådan period, ett tag innan vi flyttade ner till mina föräldrar, men jag minns inte riktigt hur och när förändringen kom. Nu har vi inga större problem med nattningen. Det är klart att han helst inte vill gå och lägga sig, men han bråkar oftast inte särskilt mycket om det. Vi går och lägger oss, antingen i hans eller vår säng, läser lite och sedan släcker vi. Ibland blir han jättearg och ibland lägger han sig bara ner och somnar direkt. Hur som helst brukar det inte ta så värst lång tid innan han somnar. Men jag minns mycket väl hur jag satt vid hans säng/låg i vår säng i timmar innan han somnade... Och han sprang upp, röjde runt i sängen, började greja med leksaker, hittade på att han ville ha välling (som han sedan inte åt)... allt för att slippa sova. Och jag ville bara gråta efter två timmar. Det är ett litet helvete och det var där någonstans som jag började sitta uppe för länge på kvällarna/nätterna just för att få någon egentid. Tyvärr minns jag som sagt inte hur förändringen skedde, men jag tror att det kom av sig självt efter ett tag. Vi fick liksom bara stå ut och sedan blev det bättre. Jag kan bara ge mitt medlidande och hoppas att det snart ändras för er också!

Ja bra ide med att slänga blöjor för det har jag gott om =D



Angående nattningen så hade vi liknande problem med min dotter och vi gjorde helt enkelt som så att vi satt pallvakt precis utanför dörren till hennes rum och så fort hon var på väg upp så kastade vi säng henne igen. Tålamod och envishet är nyckeln för att vinna. Låt honom aldrig ens komma upp utan lägg honom direkt igen.Det kan bli riktigt mycket liv och det kan handla om några jobbiga kvällar men det är värt sen när det börjar funka! Hoppas det löser sig snart jag vet hur jobbigt det är! sympati