Så kan det gå...

När jag skulle hämta Oliver på dagis idag möttes jag av en liten flicka som kom rusande emot mig och skrek mamma. Jag log vänligt, sa hej och gick vidare in på gården. Jag tittade runt efter Oliver men hittade honom inte så jag frågade en i personalen vart han var. Hon tittade konstigt på mig och pekade på den lilla flickan som jag gått ifrån, där är han sa hon. Jag tittade på den lilla flickan igen och insåg att det var Oliver. Han hade fått låna en rosa jacka. Han såg så liten och bortglömd ut, jag kände mig jätte hemsk. Som tur var verkade han inte ta allt för illa upp utan sprang mot mig och gav mig en stor kram när jag satte mig ner på huk med armarna utsträckta.


Kommentarer
Postat av: cecilia

;) Klart att det blir förvirrat när de små har andra kläder än man lämnade dem i... ;)

2011-03-15 @ 18:24:36
URL: http://cissiochkampenomlyxen.blogg.se/
Postat av: Linnea

Hahaha stackars pojke! Men du kan ju skylla på graviditetsförvirring också :)



Förresten så var det värst vad din blogg har blommat upp igen! Jag är borta någon dag och helt plötsligt har jag hundra nya inlägg att läsa! Fina blommiga gardiner du köpt med!

2011-03-18 @ 01:38:14
URL: http://mammacaruso.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0