Nu börjar kylan komma, sakta men säkert kryper den in. Jag längtar inte efter blöta overaller fulla av lera som släpas in och lämnar högvis av smuts längs golvet samtidigt som jag gör mitt bästa för att värma mina iskalla händer mot elementet. Och att dra på lager på lager innan vi kan lämna hemmet bakom oss känns avskräckande nog att stanna hemma. Jag vill inte. Men vad jag vill spelar mindre roll än vad jag hoppats. Det blir kallare och jag kan gnälla eller acceptera. Jag kan lika gärna inse faktum och bege mig till köpcentrumet i helgen för att köpa vinterjackor och vantar till mina småkillar. Anledning till shopping - nu känns det genast bättre!

Jag längar redan till nästa sommar. Då kommer vi ha fullt upp med att jaga Elias som förmodligen springer bort så fort han får chansen. Tänk nästa år kommer vi att ha två grabbar som leker i sanden. Två grabbar som vill ha glass på cafet vid havet. Jag längtar.


Oliver leker i Tylösand sommaren 2011