Oliver har börjat i gruppen Hoppa, sjunga, dansa som bedrivs i kyrkans regi och har sammankomster varje onsdag mellan 14-16. Idag var det andra gången vi var där. Oliver som vanligtvis är en tillbakadragen pojke som lite blygt tittar på sin omgivning och mest leker lungt på egenhand förvandlas till det motsatta på dessa träffar.

Först leker vi och värmer upp i lekrummet och sedan när alla har blivit varma i kläderna går vi upp på övervåningen för att sjunga. Alla sitter fint i en ring och gör rörelser till musiken. Utom Oliver då. Han springer runt, skriker, hoppar, gömmer sig bakom gardiner, drar i sladdar, behöver jag fortsätta? Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Han lyssnar inte på vad jag säger. Och värst av allt, han lockar de andra barnen till att bete sig som han. Från att vara en fin sångstund urartar hela idén och lokalen förvandlas till en hipphopp klubb. Allt som saknas är discokulan.

Det känns som om vi bara förstör för alla andra, vad är det som går fel? Efteråt går vi ner för att fika och då blir allt som vanligt igen, Oliver sätter sig i hörnet och leker med en sopbil. Jag låtsas som att inget har hänt och pratar om tradera-fynd och dagis med de andra mammorna. När det är dags att gå vill Oliver stanna kvar, han trivs där, jag får förklara att de stänger och Oliver instämmer och säger "AAA. Igen en annan dag". Jag vet inte om det blir en annan dag.