Ni som känner mig vet att den rubriken inte "är jag". För er som inte känner mig så kan jag tala om att jag älskar min sambo, kanske inte helt oväntat med tanke på att han är min sambo?
Men för väldigt (väldigt, väldigt!) många människor tycks det vara oerhört viktigt att ständigt skriva det i bloggar och på communities. Innebär det att övriga allmänheten tror att jag inte älskar min sambo (och för den delen inte heller min son) eftersom jag inte ständigt vräker ut det på internet? 

Jag tänker inte börja med det. Det är helt uteslutet. För vet ni vad, jag förstår inte funktionen! Om du nu är tillsammans med en person antar jag (även om jag inte har med det att göra) att ni älskar varandra annars skulle ni väl knappast vara i en kärleksrelation? Eller vad har jag missat? Varför ska ditt sociala nätverk uppdateras gällande din kärlek till din partner varje timme? Jag förstår att du tycker om din respektive. Visa det för den personen istället för att ständigt påpeka det för alla andra. Köp en blomma, ring eller bara säg "jag älskar dig" nästa gång ni ses... Mer effektivt??

Jag undrar om det beteendet kommer av osäkerhet på förhållandet eller bara allmän oförmåga i att förstå att andra människor också har en hjärna?

Det kanske är jag som är efter (kämpade i fem minuter innan jag förstod hur man gjorde det här hjärtat <3), kanske handlar relationer  inte längre om två personers kärlek, kanske är det nu viktigare att alla ständigt vet att du är lycklig?

Ja, jag vet inte. Jag har inte en fil.kand. i facebook relationer. Men bara av nyfikenhet vill jag gärna ha din åsikt.

1.SKATTECHOCK
Höjd/införd bensinskatt, kilometerskatt, förmögenhetsskatt och ungdomsskatt. De vill även höja skatten för 3.3 miljoner löntagare.
De som hade minst från början drabbas alltid hårdast...

2.FLUMSKOLA
De röda vill återinföra den gamla flumskolan.
Alliansen strävar efter en skola som kan erbjuda kunskap...

3.UNGDOMSSKATT
Idag läggs inga avgifter på arbetslösa ungdomar när de anställs. De röda vill införa avgifter på 10,6 MILJARDER och göra det dubbelt så dyrt att anställa unga människor.
Det kan INTE skapa fler arbeten...

4.UNGDOMAR SKA INTE ARBETA
Studenter som är flitiga och arbetar vid sidan av skolan riskerar att få mindre studiestöd.
Vi kan väl inte straffa människor som gör något bra? De ger skatteintäkter, jobbar 24h och får tackvare det minskat studiestöd… Herregud!

5.APOTEKTSREFORM
De röd gröna vill slopa apoteksreformen. Det har skapat bättre öppettider, billigare varor och fler arbeten.
Men det vill de röda bara slopa…

Och för övrigt…

Mona Sahlin
Under finanskrisen passade Mona på att lova skattepengar till allt och alla. Tur för oss att hon inte styrde då. Spanien, Storbritannien och Grekland gjorde alla som Sahlin ville göra.
Dessa länder står nu på ruinens brant…

Lars Ohly
Den 9 november 1989 var en mörk kväll i Lars Ohlys liv. Han grät. Lars grät för att Muren i Berlin, symbolen för 500 miljoner människors fångenskap och förnedring, tillsammans med kommunismen föll samman. Idag har Lars slutat kalla sig kummunist, men han har inte bytt åsikter eller bett om ursäkt för sina tårar…
Vi bör stoppa honom från att bli en del av Sveriges regering…



Källa. Blått. nummer/3/2010

Starka åsikter är som tuggummin under skorna, de släpper aldrig taget...
Tyvärr är det inget parti som driver den här frågan, kanske borde jag demostrera? Men icke jag sitter hemma och surar istället. Fast jag tror snarare det krävs ett privat alternativ, hör upp alla läkare och barnmorskor våga ta steget till privatisering. Eller också kan man ju hoppas på att landstinget halland faktiskt tar sitt förnuft till fånga. Hmf. Hur som helst så vet ni vad jag anser nu!

Det låter som en typiskt filosofiskt vrängd fråga utan vidare svarsalternativ. Sanningen är den att jag inte kan svara. Jag är jag. Men vem är jag?
Är jag bara en gammal mamma?
Eller är jag även den där maria som jag var tidigare?
Hur mycket av mig finns kvar i andras ögon?

Jag känner mig som samma person. Lite mer blöjbyten, mycket mer kärleksgivande och mer livsglad än förut, men trots det samma människa. Jag är Olivers mamma, vilket jag är mycket glad och stolt över, men jag är enbart hans mamma. Det är enbart för honom som jag ska vara mamma. (Ett visst undantag kan göras för de som har lärt känna mig genom Oliver.)

Andra människor verkar inte se det på det viset. För många är jag bara en gammal mamma. Trots att jag är samma Maria. Plötsligt förväntar sig människor att jag ska vara annorlunda, jag ska vara en mamma, inte mig själv. Det är inte väsentligt hur jag mår längre (om det nu inte skulle vara så att jag kan smitta oliver, då är det katastrof), det är inte väsentligt vad jag gör (enbart om jag är med Oliver) och det är inte viktigt att prata med mig (det är viktigt att busa med Oliver).

Vart tog JAG vägen? Är det så att man som mamma förintas av omgivningen och går från att vara en egen individ till att bli en gammal mamma utan värde?

Jag förstår inte vart jag tog vägen.
Ska jag bara vara en gammal mamma nu för resten av mitt liv?
Blir jag aldrig jag igen?



(Bara för att radera alla eventuella missförstånd vill jag poängtera att jag älskar mitt liv och jag älskar min son. Det är även så att jag förstår att männsikor undrar hur Oliver mår, vad han gör och jag förstår att människor vill leka med honom. Det handlar inte om det. Det handlar om mig, först var jag synlig, nu är jag osynlig. Jag måste väl erkänna att det känns lite tomt. Jag har fått den största kärleken man kan få, men det känns som om jag har förlorat min identitet på köpet.)

Vårt samhälle är inte jämställt. Det var nog ingen nyhet för någon (nu tänker kvinnorna: nej... och männen: åh nej, inte en ny gudrun!). Det känns överflödigt att förklara varför vi inte är jämställda, men för att dra några exempel: Vi har olika lön trots att vi utför samma arbete, de arbetsplatser där kvinnor är mest representerade har låga löner, det är främst mammor som tar ut föräldrarledighet, det är främst mammor som lämnar på dagis och det är främst mammor som får vårdnaden över barnen.

Jag tänker inte mana till upplopp, jag är inte nya gudrun även om jag tycker många av hennes ideér är bra (och några helt befängda). Men jag tycker att det är viktigt att vi föregår med gott exempel för våra barn, visar att i ett hushåll delar man på sysslorna, båda hämtar på dagis och bådas arbeten är lika viktiga. Jag tror det skulle ge våra barn chansen att (per automatik) skapa ett mer jämställt samhälle.  


Tobias har inget emot att hänga tvätt, jag råkade bara fånga honom i ett ögon blick då han berättade något han inte var så förtjust i. Men andra män kanske ser ut så här i ren protest när de hänger tvätt? Skämt o sido, ämnet är viktigt...

Jag är otroligt trött på allt tjatat om det kungliga bröllopet!

Kan jag bara få två dagar ledigt kära media? Bara två dagar utan bilder på Viktoria och Gym-danne? Kan svenska folket ta sitt förnuft tillfånga och gemensamt avsluta monarkin? Kan inte alla bara bli normala igen? Kan inte media rapportera om kriget i Irak, folket återgå till en normal vardag och jag få lite ro i all hysteri? Herregud. Det är fullkomlig hysteri! För att en gym-snubbe ska gifta sig med Viktoria?

Hur intressant kan det vara på en skala?!

Att blanda gymägare med prinsessor är som att blanda polka med marabouchoklad! Jag menar hallå?! Är det ingen mer än jag som anser att det är ren katastrof? Det blir liksom inte bra någonstans, bara att se förpackningen är otrevligt, att ens smaka är tortyr och den bittra eftersmak lär aldrig släppa...

Kära nån mänskligheten! Agera!! Skona mig!



Är det bara jag som tycker de ser ut som robotar? Är vi invaderade?!
 

Det finns enkla förändringar som vi kan göra för att skapa ett bättre samhälle.
Nedan följer de förändringar som jag anser är nödvändiga att vidta.


1. Låta fadern stanna på BB tillsammans med sitt nyfödda barn och dess mor!
Det är inte rätt att tvinga pappan att åka hem från BB. Modern behöver den hjälp hon kan få, barnet behöver sin far likväl som sin mor. Människor i Sverige påstår sig vara jämställda och undrar varför samhället inte är det. Här har ni svaret, det första samhället gör är att separera fadern från barnet! Och genom det visar samhället att det är modern och barnet som skall vara med varandra och vi undrar på allvar varför vi inte är jämställda!? Skärpning!
Låt pappan få vara med sin älskade och deras gemensamma barn de första dagarna, ge pappan samma möjligheter som mamman att skapa ett band med deras nyfödda barn. För ett mer jämställt samhälle!

2. Barnomsorgen skall vara trygg och lärorik för barnet - mixa åldrarna!
Flertalet av förskolorna har valt att separera 1-3 åringar från 3-6 åringar. Jag undrar varför? Genom att göra på det här viset ger man inte 1-3 åringarna samma chans till lärdom. De lär sig av att iaktta, av att få umgås med äldre barn och med vuxna. Genom att göra på detta vis hindras deras utveckling!
Fröknarna på förskolan som arbetar med 1-3åringarna är helt utmattade. De är tre lärare på 20 små barn! Det är inte ett säkert system, jag vill inte lämna mitt barn till utmattad personal! Vem ska lära barnen saker när det inte finns äldre barn och när det inte finns tillräckligt med lärare?! Lösningen är att mixa åldrarna igen, låt barnen lära sig av de äldre barnen och låt personalen få mer energi!

3. Skolstart vid 5 års ålder!
I många andra EU länder startar barnen skolan vid femårs ålder, det fungerar utmärkt! Varför ska Sveriges barn inte få samma chans?

Argumentet: "barn skall vara barn så länge det är möjligt" kan genast ratas. Barn behöver inte sluta vara barn för att de börjar i skolan! Under sommarlovet efter förstaklass frågade min mamma mig om jag hade lärt mig något i skolan, nej svarade jag, hon frågade mig då om jag kunde räkna till 50, självklart svarade jag "det måste man kunna annars kan man inte vara med i den leken vi brukar leka". Med det anser jag att skola inte nödvändigtvis behöver betyda slutet på barndomen. Sveriges lärare är enastående, de har utbildning för åldersgruppen de arbetar med - de vet hur de skall kombinera lek och lär för de yngre barnen! Barndomen skall inte ta slut när skolan startar - den skall utvecklas, precis som barnen! Genom att införa skolstart vid 5års ålder ger vi barnen större möjlighet till utveckling. Det är gynnsamt för den lilla människan och för vårt samhälle!

4. Betyg från första klass!
När jag startade sjunde klass förvandlades min värld till en hysterisk plats, det var dags för mina första betyg. Vi vet att många ungdomar i dagens samhälle är utarbetade, går in i väggen och mår allmänt dåligt av all press. Somliga menar att vi helt skall sluta med betyg, den idén tycker jag är befängd, jag menar istället att barnen skall få betyg ifrån första klass. För det första ger det föräldrarna möjlighet att se till barnens behov, de får möjligheten att hjälpa barnen med de ämnen som de behöver hjälp med. Som det är idag får föräldrarna inte tillräckligt med information, antingen så är deras barn "duktiga" eller så behöver de "mer hjälp". Vad innebär "duktiga"? Genom att införa betyg från första klass får föräldrarna större insyn och kan vara till mer hjälp. Genom att införa betyg från första klass motverkar man hysterin som kommer med betygen, för barnen är vana vid betyg och har godkännedom om vart de ligger under hela skoltiden. För våra ungdomars hälsa och möjligheter inför betyg från första klass!



Samhället har tydliga brister. Några av dem har jag nu pekat ut. Glöm inte bort att det är DU som är samhället och med det DU som förändrar samhället. Låt OSS skapa ett bättre samhälle tillsammans!

Jag vill:

-          Utrota fattigdom

-          Hitta botemedel åt alla sjukdomar

-          Stoppa alla krig

-          Göra så att ingen dör

-          Göra alla jordens människor lyckliga

Jag kan:

-          Jag kan inte utrota fattigdom, men jag kan hjälpa lite på vägen mot ett humant liv.

-          Jag kan inte bota alla, men jag kan stödja och finnas där för de som är sjuka.

-          Jag kan inte stoppa krig, men jag kan hindra mig själv från att kriga.

-          Jag kan inte hindra döden, men jag kan uppskatta livet.

-          Jag kan inte göra alla världens människor lyckliga, men jag kan sprida lycka där jag går.

Ingen kan göra ALLT, men ALLA kan göra något.

Ett originellt inlägg kanske? Men jag tror vi alla behöver en påminnare om att livet är just ett liv och att det är vi tillsammans som skapar världen. För vad är det egentligen som människan inte kan styra över? Jo, naturkatastrofer, sjukdomar och vädret. Vi har makt mina vänner, ovetandes om makten försöker vi hinna leva livet och glömmer att allt vi gör skapar kedjereaktioner.

Som herr Kant sa:  Handla endast så att du kan vilja att din handling blir till allmän lag.